Sverige står inför ett vägval – Konsumtion eller produktion

Sverige står inför ett vägval – Konsumtion eller produktion

Jag menar att Sverige står inför ett avgörande vägval mellan konsumtion eller produktion, och det mycket snart. Under de senaste decennierna har politiken varit alltför passiv och gått den enkla vägen med fokus på sysselsättning, främst genom inhemsk konsumtion i stället för ett hållbart reellt JOBB-skapande. Denna oklokhet straffar sig nu.

consumption

Företag med produktion blir mer och mer sällsynt i Sverige. Jag menar att detta är förödande av flera skäl, bland annat så urholkas landets innovationskraft och entreprenörsklimat. Detta med följd att vi tapparFactory II vår internationella konkurrenskraft och marknadsandelar. Sveriges stolthet som industrination är på väg att raderas ut.

Många av Sveriges tidigare nationalklenoder till företag som fanns inom varvs, textil, sko, verkstad och telekomindustrin har försvunnit för alltid. En del lever kvar om än i en mindre och ibland för en tynande tillvaro som exempelvis företag inom skogs och stålnäringen.

Konsumtion är inte långsiktigt det som genererar en säker och stabil ekonomisk tillväxt. Sverige är också i högre grad än många andra länder för litet för att luta sig enbart mot en inre konsumtion.

När det under senare tid har visat sig att vår hunger efter konsumtion inte längre finns, vi är mätta, ja, rent av övermätta av konsumtion, då visar sig problemen i öppen dag.
Ett annat problem med en avindustrialisering av Sverige är att vi får problem att själva producera vår egen konsumtion. Importbehovet är märkbart stigande för att fylla konsumtionshyllorna, detta gäller alla hyllor, så även livsmedelshyllorna.

När fötterna har slagits undan för produktionsföretag har de sittande regeringarna desperat försökt kompensera bortfallet av betalda JOBB med en allt intensivare sysselsättningspolitik. Det gäller inom alla sektorer, en enorm ökning av betalda och i de flesta fall destruktiva och helt onödiga sysselsättningar för att döva de drabbade arbetslösa. Det handlar om allt från bidrag, subventioner och stödåtgärder riktade till både privatperson och företag.

Exemplen på hysterin av regeringarnas sysselsättningsskapande består inte bara några tiotals utan hundratals eller tusental. Inrättande av statliga verk, myndigheter och närstående organisationer som jag hävdar i många fall inte har något som helst berättigande och samband med varken NYTTA eller BEHOV, och som alltid bör vara avgörande för dess existens. Jag hävdar att bland Sveriges dryga 500 myndigheter skulle många kunna avvecklas helt eller effektiviseras utan att det märktes negativt för en rationell skötsel av landet Sverige.

Ett exempel som jag vill nämna är Radiotjänst i Kiruna, dotterbolag till SVT. Radiotjänst i Kiruna med sina dryga 300 anställda har som huvuduppgift att inkassera den lagstadgade radio- och tv-avgiften.

Jag är för att Sverige skall ha en oberoende public service av radio och television, som skall betalas av medborgarna. Däremot har jag ingen som helst förståelse för att ha ett separat bolag med mer än 300 anställda för att administrera radio-och tv-avgifterna. Enligt radiotjänsts hemsida tog de in 146 miljoner 2014.

Avveckla Radiotjänst och lägg licensavgiften på skattsedeln. Då får alla vara med och betala och man slipper de cirka 80 licensjägarna ute i landet. För de som trots allt inte anser sig vilja betala och har giltiga skäl för detta, kan då enkelt få det prövat och därmed borttagen från debitering. Man skulle då ersätta de 300 anställda med några få halvtidstjänster som digitaliserar hela denna onödiga och mycket dyrbara administration.

Många åtgärder som genomförs och benämns som JOBB-skapande i dagens Sverige, gör mig påmind om tiderna i det forna Sovjetunionen. Bröd och skådespel för att hålla folket vid gott mod, men som alltid leder till uppvaknandet i en återvändsgränd, och därmed tillbaka till ruta ett. Trots att Sovjetunionen blev till historia 1991, så var och är arvet kvar i dagens Ryssland. Arv är inte något som man enkelt byter namn på och därmed blir fri från.

Om det finns en seriös vilja hos det styrande Sverige att reella och hållbara JOBB skapas, då bör man kanske först ställa sig några enkla frågor som;
Varför skapas inte JOBBEN?
VAD ÄR DET FÖR FEL?

Först när man har hittat och förstått orsaken till uteblivandet av ett reellt JOBB-skapande kan man starta färden på den nya vägen.

Det är min förhoppning att man från den styrande regeringen oavsett konstellation inte fortsätter på vägen som oftast leder till ett abrupt slut – vägens ände.

vägslut

Alla svar eller uteblivna svar i denna tråd kan komma att redovisas på bloggen.

Kjell Strandberg
Global tillväxtentreprenör

Detta inlägg var postat i alla kommuner, Riks. Bokmärk permalink.

Kommentera