Sovjet och stalinismen sitter djupt förankrat hos folket även i de forna lydstaterna

Sovjet och stalinismen sitter djupt förankrat hos folket även i de forna lydstaterna

Jag har nyligen återkommit efter en knapp vecka i en av Sovjetunionens lydstater, som alla blev fria och självständiga 1991. Men det är ingen bra bild jag fick i dagens 2018 av befrielsen och upplösningen från 1991 och dess utveckling sedan dess.

Under Sovjettiden så hade folket gott om pengar, men det spelade ingen roll då det inte fanns något att köpa. Även i mataffärerna så gapade hyllorna tomma. Det säkraste sättet att kunna köpa mat var ett väl utarbetat nätverk av värdefulla kontakter.  Tiden efter Jeltsins maktövertagande 1991 så blev butikshyllorna snabbt välfyllda med varor, men då hade det dykt upp ett annat nytt problem för att kunna fylla på sina matförråd, nämligen avsaknaden av pengar. Aldrig får man vara glad i detta land oavsett Stalin eller Jeltsin.

Jag kan med gott fog och egna erfarenheter direkt från slagfältet, säga att utvecklingen intill idag nästan helt står stilla och stampar. Detta gäller dagens Ryssland och även i de före detta, så kallade Sovjetunionens lydstater. Efter mina nästan fyra decennier som egen företagare både i det forna Sovjetunionen och nuvarande Ryssland, så kan jag verkligen påstå att utvecklingen inte har gått eller går framåt.

Det gick någorlunda an att vara företagare under Sovjetperioden, men efter 1991 när Jeltsin tog makten så blev hela befolkningen delaktig i någon form av ett totalt ostrukturerat maffiastyrt land. Nu skulle alla ta igen den förlorade tiden, som de menade hade gått dem förbi. Tyvärr så skulle detta ske till varje pris. Då föddes oligarkerna i det nya och laglösa Ryssland.
Under bara några år så stals praktiskt taget allt av värde i Ryssland och värdet placerades i säkert förvar, främst i något västland.

Redan efter 1994 så verkade det som att hela befolkningen hade tröttnat på att vänta på jultomten.  Åren efter 1994 var det förenat med livet som insats att vara företagare, en fasa om man vägrade allt samarbete med maffiagrupper.
Jag vägrade att på något enda sätt samarbeta med någon kriminell gruppering i min affärsverksamhet, men det visade sig medföra enorma påfrestningar.
Jag och mina anställda var ständigt utsatta för hot och varningar, som blev till en vardag och som upptog mer och mer tid, till skada för företagandet.
Jag var själv utsatt för olika former av hot och fysiskt våld exempelvis; lejda mördare med revolvern 30 centimeter liggande framför mig, nedslagning och bortförd i bil, därefter utkastad utanför Moskvas stadsgräns, kidnappad och fasthållen en hel dag av skattepolisen, arrangerad bilkrasch på väg till flygplatsen, et cetera.

Visserligen blev det lite bättre efter ett brev jag skrev till premiärminister Viktor Tjernomyrdin, med kopia både till svenska regeringen och EU. Efter brevet fick mina företag tilldelat sig ett ständigt statligt beskydd, som temporärt förhindrade de värsta trakasserierna.

Nåväl, under dessa decennier som jag verkade i landet, finns det verkliga och sanna händelser som gott och väl fyller ett par böcker och långfilmer, men allt får lov att ta sin tid och vara satt på framtidskontot.

Hur som helst så blev jag till slut tvingad att inse förnuftet och det omöjliga med att bedriva ett gediget entreprenörskap med ”rena händer”, därmed avvecklades all affärsverksamhet i Ryssland. Beslutet kom hämtat ur vågskålen ”livet eller döden”.

Men jag vill också säga att allt inte är VITT OCH SVART i landet, jag har och har haft många fantastiska ryska vänner, som stöttat mig under de svåraste tiderna. Men flera av vännerna har också blivit mördade, fruktansvärda och ofattbara tragedier.

Det är långtifrån att jag behöver känna mig ensam som utländsk entreprenör i Ryssland som ansett det omöjliga i att bedriva företag. Många västerländska företag har också lämnat landet. Även om IKEA har växt till ett bjässeföretag i landet, så är jag mycket övertygad att det kan sluta lika illa som med Nobelföretagen när Emanuel Nobel fick lämna Ryssland 1859, helt ruinerad.
Sedan återkom en ny Nobel till Sovjet och mutade in oljefält i Baku, huvudstad i dagens Azerbajdzjan.
Nobels företag växte snabbt och hade vid sin topp mer än 50000 anställda i Ryssland. Men sedan kom Lenin upp på scenen 1917 och då förstatligades all utländsk egendom och överfördes på arbetarna. De i Nobelfamiljen som fanns kvar i Ryssland tvingades fly till Sverige och börja om på nytt.

Jag har direkt till Ingvar Kamprad framfört min oro och farhågor, och att allt kan sluta för IKEA som för Nobelfamiljerna, även om DÅ VAR DÅ och NU ÄR NU. Men min känsla var att Kamprad inte kunde ta till sig att ett scenario liknande Nobelfamiljerna fanns på kartan. Det är min förhoppning att han har rätt och jag har fel.

Men det jag nog ändå idag 2018 tycker är mest tragiskt att notera, är att mentaliteten även hos folket i de forna sovjetstaterna, också idag är densamma, det gäller i mångt och mycket både gamla och unga. Högst skrämmande och mycket, mycket tragiskt.
Jag känner mycket väl igen tankarna hos folket när man för samtal om vägen till framtiden, vad man vill och hur man skall nå målet.

Livräddaren Datjan lever också kvar 2018:

Den gamla livlinan för mångas överlevnad, datjan som existerade i forna kommuniststaten finns fortfarande kvar och är högst levande för många än idag.

När jag nu inför det stundande valet i Sverige lyssnat på de politiker som vill sitta i förarsätet fyra år framåt, så blir jag vettskrämd av hur mycket jag kan känna igen från det röda Sovjet och Ryssland.

Man hör hur vänstersidan skriker ut vinstbegränsning, tyvärr aldrig förlustbegränsning. Dessa ord påminner mig starkt om Sovjet och Ryssland, där ordet vinst aldrig fick existera.

Så min hälsning till dem som förespråkar den ”röda jordens politik” är att jag hoppas att deras politik aldrig skall få slå rot i Sveriges mylla. Det räcker gott och väl med bara tankarna hos de hängivna kommunisttänkarna. Låt tankarna stanna bara i skallen!

Gud bevare Sverige från alla frö härstammande från det röda Sovjet.

Alla svar eller uteblivna svar i denna tråd kan komma att redovisas på bloggen.

Kjell Strandberg
Global tillväxtentreprenör

Detta inlägg var postat i alla kommuner, Riks. Bokmärk permalink.

Kommentera