Välkommen till Blåslampan Riks

Almedalens löftesvecka 2018 lovar ingen bättring

Almedalens löftesvecka 2018 lovar ingen bättring

Efter att ha betraktat Almedalsveckan på säkert avstånd, så är min slutsats att inget nytt erbjuds som kan förändra Sverige till någon större och märkbar förbättring.

Mitt huvudintresse är fortfarande fokuserat på hur reella, meningsfulla och hållbara JOBB, skall skapas. Det är just dessa reella JOBB som är huvudingrediensen i framtiden. Det är just reella JOBB som skall betala och vara näringen för det vi benämner välfärd.

Jag har inte under veckan kunnat höra några märkbara och upphetsande förslag från ett enda parti. Förslag om hur Sverige skall ha förmåga att skapa reella JOBB, som är en förutsättning för en hållbar överlevnad. Det mesta jag kan urskilja är en fortsatt respiratorsysselsättning.
Ett makabert NOLLSUMMESPEL bara inom ankdammen.

Att med skattemedel fortsätta att hålla liv i för mig ett livlöst Almedalen är redan idag förlegat och kommer med största säkerhet att börja minska redan nästa år för att senare kanske helt avvecklas.

Den som lever får se, om det är rauken eller Almedalsjippot som överlever längst.

En fortsatt glad, bra och solig sommar önskas från Blåslampan.

Kjell Strandberg
Global tillväxtentreprenör

Inlagt i alla kommuner, Riks | 1 kommentar

Sverige är byråkratiseringens mecka

Sverige är byråkratiseringens mecka

Att Sverige är ett givet mecka för byråkrater och den allmänna byråkratiseringen råder inget tvivel för mig. Jag har under decennier arbetat i andra länder, som många menar borde vara de som toppar listan över byråkratiseringen. Men så är det inte alltid…

Det som jag menar är grogrunden till byråkratiseringen är först och främst att det finns myndigheter, och det lider minsann inte Sverige någon brist på. Det anges att det idag 2018 finns ungefär 350 statliga myndigheter i Sverige. Källa: Regeringskansliets hemsida: https://www.regeringen.se/lattlast-information-om-regeringen-och-regeringskansliet/myndigheter/

Men att få fram det verkliga antalet av myndigheter som i sig är en grannlaga uppgift, en uppgift som nog får anses som utopisk. När uppgifter kommer från själva centrum av byråkratin, det vill säga landets styrande etablissemang, då är det oftast som när, ”fan läser Bibeln”.

Här nedan anger Statskontoret – Myndigheten för effektiv statsförvaltning
http://www.statskontoret.se/var-verksamhet/forvaltningspolitikens-utveckling/arliga-uppfoljningar/

” Den 15 juni 2018 fanns det 344 myndigheter under regeringen. Antalet myndigheter har ökat med två jämfört med 1 januari 2017. Fyra nya myndigheter har bildats:
– Myndigheten för arbetsmiljökunskap
– Jämställdhetsmyndigheten
– Delegationen mot segregation
– Klimatpolitiska rådet.

Två myndigheter har avvecklats. Livrustkammaren och Skoklosters slott med Hallwylska museet har upphört som egen myndighet och verksamheten har överförts till Statens historiska museer. Även Riksutställningar har avvecklats, där vissa uppgifter har förts över till Riksantikvarieämbetet. Malmö högskola har blivit Malmö universitet.”

Sedan har vi att nämna alla nära släktingar och vänner till myndigheterna, exempelvis, alla de 290 kommunerna som själva kan bestämma om vilka kommunala myndigheter man skall inrätta. Sedan kan vi räkna in landstingen, länsstyrelserna, politiska företrädare på alla nivåer, et cetera. Det fullkomligt kryllar av möjligheter att skapa respiratorsysselsättning, om det inte på egna meriter går att skapa reella JOBB. Men förr eller senare slår vi huvudet i taket med den taktiken och där är vi snart. Sist men inte minst så skall inte närbesläktade organisationer glömmas bort, som också till mångt och mycket finansieras av skattepengar.

I alla delar av detta offentliga Sverige råder det ett formidabelt mörkande av. Jag har tidigare skrivit om hur byråkrater mörkar, i vart fall gör de allt för att hålla det känsliga i ett totalt mörker.
Läs min artikel med rubriken: Politiker och myndighetsbyråkrater gömmer sig i en mörk garderob – http://xn--blslampan-62a.se/?p=5806  

Gustav Möller var socialminister 1920-30-talet, och som kanske vänder sig i graven över dagens socialdemokrater, som totalt verkar ha missuppfattat hans myntade uttryck; ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.
Det är inte småskärvor som nu dagligen stjäls från folket och det utan någon enda påföljd för tjuvarna.

DET BESTULNA FOLKETS ENDA VAPEN OCH HOPP ÄR NU HÖSTENS VALSEDEL 2018!

Alla svar eller uteblivna svar i denna tråd kan komma att redovisas på bloggen.

Kjell Strandberg
Global tillväxtentreprenör

Inlagt i alla kommuner, Riks | Lämna kommentar

Sovjet och stalinismen sitter djupt förankrat hos folket även i de forna lydstaterna

Sovjet och stalinismen sitter djupt förankrat hos folket även i de forna lydstaterna

Jag har nyligen återkommit efter en knapp vecka i en av Sovjetunionens lydstater, som alla blev fria och självständiga 1991. Men det är ingen bra bild jag fick i dagens 2018 av befrielsen och upplösningen från 1991 och dess utveckling sedan dess.

Under Sovjettiden så hade folket gott om pengar, men det spelade ingen roll då det inte fanns något att köpa. Även i mataffärerna så gapade hyllorna tomma. Det säkraste sättet att kunna köpa mat var ett väl utarbetat nätverk av värdefulla kontakter.  Tiden efter Jeltsins maktövertagande 1991 så blev butikshyllorna snabbt välfyllda med varor, men då hade det dykt upp ett annat nytt problem för att kunna fylla på sina matförråd, nämligen avsaknaden av pengar. Aldrig får man vara glad i detta land oavsett Stalin eller Jeltsin.

Jag kan med gott fog och egna erfarenheter direkt från slagfältet, säga att utvecklingen intill idag nästan helt står stilla och stampar. Detta gäller dagens Ryssland och även i de före detta, så kallade Sovjetunionens lydstater. Efter mina nästan fyra decennier som egen företagare både i det forna Sovjetunionen och nuvarande Ryssland, så kan jag verkligen påstå att utvecklingen inte har gått eller går framåt.

Det gick någorlunda an att vara företagare under Sovjetperioden, men efter 1991 när Jeltsin tog makten så blev hela befolkningen delaktig i någon form av ett totalt ostrukturerat maffiastyrt land. Nu skulle alla ta igen den förlorade tiden, som de menade hade gått dem förbi. Tyvärr så skulle detta ske till varje pris. Då föddes oligarkerna i det nya och laglösa Ryssland.
Under bara några år så stals praktiskt taget allt av värde i Ryssland och värdet placerades i säkert förvar, främst i något västland.

Redan efter 1994 så verkade det som att hela befolkningen hade tröttnat på att vänta på jultomten.  Åren efter 1994 var det förenat med livet som insats att vara företagare, en fasa om man vägrade allt samarbete med maffiagrupper.
Jag vägrade att på något enda sätt samarbeta med någon kriminell gruppering i min affärsverksamhet, men det visade sig medföra enorma påfrestningar.
Jag och mina anställda var ständigt utsatta för hot och varningar, som blev till en vardag och som upptog mer och mer tid, till skada för företagandet.
Jag var själv utsatt för olika former av hot och fysiskt våld exempelvis; lejda mördare med revolvern 30 centimeter liggande framför mig, nedslagning och bortförd i bil, därefter utkastad utanför Moskvas stadsgräns, kidnappad och fasthållen en hel dag av skattepolisen, arrangerad bilkrasch på väg till flygplatsen, et cetera.

Visserligen blev det lite bättre efter ett brev jag skrev till premiärminister Viktor Tjernomyrdin, med kopia både till svenska regeringen och EU. Efter brevet fick mina företag tilldelat sig ett ständigt statligt beskydd, som temporärt förhindrade de värsta trakasserierna.

Nåväl, under dessa decennier som jag verkade i landet, finns det verkliga och sanna händelser som gott och väl fyller ett par böcker och långfilmer, men allt får lov att ta sin tid och vara satt på framtidskontot.

Hur som helst så blev jag till slut tvingad att inse förnuftet och det omöjliga med att bedriva ett gediget entreprenörskap med ”rena händer”, därmed avvecklades all affärsverksamhet i Ryssland. Beslutet kom hämtat ur vågskålen ”livet eller döden”.

Men jag vill också säga att allt inte är VITT OCH SVART i landet, jag har och har haft många fantastiska ryska vänner, som stöttat mig under de svåraste tiderna. Men flera av vännerna har också blivit mördade, fruktansvärda och ofattbara tragedier.

Det är långtifrån att jag behöver känna mig ensam som utländsk entreprenör i Ryssland som ansett det omöjliga i att bedriva företag. Många västerländska företag har också lämnat landet. Även om IKEA har växt till ett bjässeföretag i landet, så är jag mycket övertygad att det kan sluta lika illa som med Nobelföretagen när Emanuel Nobel fick lämna Ryssland 1859, helt ruinerad.
Sedan återkom en ny Nobel till Sovjet och mutade in oljefält i Baku, huvudstad i dagens Azerbajdzjan.
Nobels företag växte snabbt och hade vid sin topp mer än 50000 anställda i Ryssland. Men sedan kom Lenin upp på scenen 1917 och då förstatligades all utländsk egendom och överfördes på arbetarna. De i Nobelfamiljen som fanns kvar i Ryssland tvingades fly till Sverige och börja om på nytt.

Jag har direkt till Ingvar Kamprad framfört min oro och farhågor, och att allt kan sluta för IKEA som för Nobelfamiljerna, även om DÅ VAR DÅ och NU ÄR NU. Men min känsla var att Kamprad inte kunde ta till sig att ett scenario liknande Nobelfamiljerna fanns på kartan. Det är min förhoppning att han har rätt och jag har fel.

Men det jag nog ändå idag 2018 tycker är mest tragiskt att notera, är att mentaliteten även hos folket i de forna sovjetstaterna, också idag är densamma, det gäller i mångt och mycket både gamla och unga. Högst skrämmande och mycket, mycket tragiskt.
Jag känner mycket väl igen tankarna hos folket när man för samtal om vägen till framtiden, vad man vill och hur man skall nå målet.

Livräddaren Datjan lever också kvar 2018:

Den gamla livlinan för mångas överlevnad, datjan som existerade i forna kommuniststaten finns fortfarande kvar och är högst levande för många än idag.

När jag nu inför det stundande valet i Sverige lyssnat på de politiker som vill sitta i förarsätet fyra år framåt, så blir jag vettskrämd av hur mycket jag kan känna igen från det röda Sovjet och Ryssland.

Man hör hur vänstersidan skriker ut vinstbegränsning, tyvärr aldrig förlustbegränsning. Dessa ord påminner mig starkt om Sovjet och Ryssland, där ordet vinst aldrig fick existera.

Så min hälsning till dem som förespråkar den ”röda jordens politik” är att jag hoppas att deras politik aldrig skall få slå rot i Sveriges mylla. Det räcker gott och väl med bara tankarna hos de hängivna kommunisttänkarna. Låt tankarna stanna bara i skallen!

Gud bevare Sverige från alla frö härstammande från det röda Sovjet.

Alla svar eller uteblivna svar i denna tråd kan komma att redovisas på bloggen.

Kjell Strandberg
Global tillväxtentreprenör

Inlagt i alla kommuner, Riks | Lämna kommentar